succé

toppensidor

diaryland

onsdag 30:e oktober 2002 - 21:25

baddag

Med kaffeglaset i handen sitter jag och funderar över hur det kunde bli så här. I många år har jag hävdat att jag inte varit en kaffe-människa och att jag ska hålla mig till saft och coca cola resten av livet. Det senaste året har jag allt oftare fikat på en caffe latte eller druckit en cafe au lait efter en god måltid på krogen. Nu däremot, sitter jag hemma och dricker kaffe, mol alena. Hur gick detta till? Är det ett tecken på att jag blivit gammal? Visserligen fuskar jag med cappucino på påse (nja, det funkar men så där kanongott är det inte) eftersom jag inte har någon sån där spejsad kaffemaksin och tycker att vanligt kaffe är rena rävgiftet (inte minst för magen, det skulle nog bli härdsmälta där inuti!), men det är ju i alla fall åt kaffehållet. Nån som har tips på vad jag ska dricka istället för de här fuskvarianterna (jag har vanlig kaffebryggare)?

Jag, mina två kusinbarn L och T och deras mamma och mormor har idag varit på äventyrsbadet tio mil från lilla staden. En riktig heldag med stoj, stim och faktiskt en hel del jag-ska-banne-mig-lära-mig-simma-övningar för T. De små liven var alldeles fantastiskt gulliga i det annars kaotiska badhuset (men så har jag knappt gjort annat än tjatat på dem om att inte springa, alltid tala om vart de går, hålla sig intill mig o s v vid varje simhallsbesök tillsammans med dem). Höstlov, lediga barn och hysteriska föräldrar innebär helt enkelt hög ljudnivå och springande barn på det hala golvet i simhallen. Simlärar-Helena blir genast nervös och falkögonen vakar över hela anläggningen. Att jag aldrig kan koppla av när jag besöker såna här ställen. En badplats eller en simhall, det är lika illa. Helt klart är att jag fått en grav arbetsskada efter mina dryga tio år som simlärare.

Under min tid som simlärare för en vuxensimskola fick jag en gång hoppa i vattnet och rädda en man som hamnat på bassängbotten. Han hade stått i vattnet, fått obalans och sedan fallit framåt. I sin osäkerhet fick han panik och kunde inte ta sig upp. Obehagligt. Det slutade väl, men mannen blev om möjligt än mer rädd för vatten. Min fasa är att råka ut för det här igen och än värre hitta ett litet livlöst barn på bassäng- eller havsbotten. Isch!

Trött efter dagens badande ska jag minsann krypa i säng tidigt ikväll!

/ helena