succé

toppensidor

diaryland

torsdag 5:e september 2002 - 20:56

arg, ledsen & förbannad

Det böjdes, sträcktes och slets i min rygg idag hos sjukgymnasten. Till slut sa det klick och förhoppningsvis gör det lilla "klicket" nytta. Nu är jag öm och allmänt mörbultad och vad annat var att vänta efter holmgången i förmiddags?

Det ekar tomt i värktablettsförrådet och för att fylla på reserverna ringde jag vårdcentralen i tisdags. Sköterskan jag pratade med sa att hon inte visste om min doktor skulle hinna skriva ut ny meducin innan hon åkte på utbildning igår onsdag. Idag fanns det fortfarande inget recept till mig på apoteket, så jag ringde vårdcentralen igen. Fick prata med en ny sköterska som förklarade att receptutskrivningar tar en vecka (!) och eftersom min medicin inte är livsviktig kan ingen annan läkare hjälpa mig heller. Hur kan man bara uttrycka sig så? Utan mina tabletter dör jag visserligen inte, men jag kan lova att hon inte skulle vilja ha mitt onda och samtidigt vara utan anti-ont-tabletter. Fy f-n! Det händer allt för ofta att jag blir trampad på, misstänks vara tablettmissbrukare, blir misstrodd eller får helt missriktade kommentarer från sjukvårdspersonal som absolut inte känner till mig. Ska det verkligen behöva vara så???

Tack å lov att bensjukhuset i Gbg finns. Jag torkade tårarna och ringde bendoktorns sekreterare. Vips fixade I-L ett recept som hon personligen skulle posta till mig innan hon gick hem. Tänk så lätt det kan vara om man bara vill...

Sjukvårdspersonalen har ingen lätt arbetssituation, det kan jag mycket väl förstås. Men behöver man vara otrevlig mot en patient som verkligen ber om hjälp och är i behov av några förbaskade grön-gula piller?

/ helena